Så jag dejtade en kille lite kort i våras, efter att jag och A gjort slut, vi kan kolla honom '90 talisten' i det här inlägget, och det tog slut, som det var meningen att det skulle göra.
Vi träffades via en gemensam vän (X i det här inlägget), och sprang på varandra i samband med en spelning på ett nöjesfält förra veckan. Jag var där med X, '90 talisten' var där med andra polare.
Han kom fram till oss i slutet på spelningen, och tittade inte ens på mig. Det var som att jag var genomskinlig, vilket ledde till att jag var tvungen att messa honom efter att jag lämnat X med de andra utanför ett lokalt vattenhål.
Jag vill egentligen inte hänga ut någon, men jag skrattade så jag fick ont i magen när jag fick det sista smset av honom den kvällen.
Och när något är humor så måste jag dela det med andra.
Jag skrattade rakt ut på tunnelbanan när jag fick det sista messet.
Ursäkta? Han hade varit ett svin mot mig om jag inte varit kompis med hans kompis? Han är en elak människa?
Jag gjorde, handen på hjärtat, inget elakt mot honom. Det enda jag gjorde var att säga att jag inte kände samma sak som honom när han smsade mig på fyllan och sa att han älskade mig.
Jag har uppenbarligen lyckats krossa den här killens hjärta totalt, utan att ens veta om det. Ska man skratta eller gråta?
Och varför har jag dejtat en emotionellt efterbliven snorunge?
