Det brinner i Stockholm

Folk snackar om förorten, om "orten", som en farlig plats med gäng, kriminalitet och droger.
Jag har alltid avfärdat det där med att det bara är folk som inte "varit där" som säger det.
Man "skiter inte där man äter" liksom. Folk rånar och våldtar inte där de bor. Folk rånar inte butiker där de handlar tillsammans med sin mamma.
När vi gick med stora summor pengar och skulle "banka" när jag jobbade i Skärholmen så var vi aldrig oroliga för att bli påhoppade, trots att alla i centrumet visste vilka vi som jobbat där ett tag var.
Förorten är lugn, det har jag alltid tyckt, jag har aldrig varit otrygg, aldrig rädd.

Det brann i ett par bilar i Husby och de brände upp någon bil i Norsborg.
"Ett sent vårtecken" sa en kollega från norra Botkyrka, jag garvade och höll med.
Skrev på Facebook att jag vägrar vara rädd, att det är min ort också.
Det är lätt att vara kaxig när det inte har brunnit på din egen gata.
Husby är på andra sidan stan, Norsborg är längst ut på min tunnelbanelinje. Det kändes inte som att det var i närheten, hade lika gärna kunnat vara på andra sidan jorden.
Natten till Onsdag så brann det i Bredäng centrum, då blev jag arg. Men jag bor på en kulle, 7 minuter bort från centrum, i närheten av Mälarhöjden, "söderorts Djursholm", så jag var ändå lugn - och fortfarande kaxig. Vägrade vara rädd, vem är de att komma och tro att de kan skrämma upp mig? Jag reclaimade mitt eget område, på mitt eget sätt, i mitt eget huvud.
I förrgår natt, natten till Torsdag, så brann 3 bilar på min gata.
På min gata.
Ett stenkast från min egen bil.
Det brann i Västertorp och Fruängen samma natt, det brann längs gröna linjen.
Områden som kanske inte är de rikaste i Stockholm, men långt ifrån så segregerade som norra Botkyrka och Husby/Tensta/Rinkeby brann.
De eldade på polisstationer, de kastade sten på brandbilar.
En kollega parkerade bilen en 30 minuters promenad hemifrån, en annan körde inte ens hem den, av rädsla att inte ha kvar dem på morgonen.

Jag bor längst ner i ett hyreshus, en trappa ner från markplan. Jag ser en trafikerad gata från mitt vardagsrumsfönter. Jag bor i en gavel lägenhet.
Jag har bott i just den här lägenheten i snart ett halvår. Jag har gått genom centrum mitt i natten fler gånger än jag kan räkna till.

Jag har aldrig varit rädd.
Inatt var jag rädd.